Var på kvartsamtal

Gällande stora tjejen. Jag blir både glad och ledsen. Jag blir så glad för hon berättade att H har blivit så mycket mer på noterna nu och intresset har vaknat oerhört under detta halvåret. Men jag blir samtidigt ledsen. För jag hör hur mycket dom ska kunna som om man inte är bra om man inte kan eller har intresse för det.


Minns när jag var 6/7 år och skulle börja skolan. Innan det kunde jag inte bokstäver och annat. För jag gick på fritids på mitt dagis som jag alltid gått på innan skolan började. Man tog det lugnt lät mig vara barn och leka. Herre gud de får vara barn i knappa 7år sen ska det börjas sättas press på dem, man ska kunna räkna känna igen både det ena och det andra. Man ska kunna alfabet och bokstäver. Man ska pressas in i ett skolväsen. Detta gillar inte jag. Kan inte barnen få vara barn så länge det går. Kan inte barn få vara kravlösa detta sista året innan skolan börjar. De kommer lära sig läsa plugga och allt det som hör där till eftersom vi har skolplikt i sverige.

Men tiden då man får barn den har de bara nu och dessa få åren. Sen ställs man in i små fack och alla måsten som aldrig försvinner.


Min stora H är född med den kreativa ådran och jag förstår henne mycket väl att hon blir ledsen arg och så när hon inte får göra det för att man ska lära sig de där trista måstena.
Jag förstår att stora H bryter ihop och inte vill städa när hon är mitt uppe i värsta kreationen det hade jag också varit. Bara för att en vuxen tycker att vi ska göra detta istället. Jag är glad att stora H reagerar på detta sättet innebär att hon har en stark vilja.


Jag är också mycket glad för att stora H visar intresse för bokstäver och skriva räkna och förstå för då är hon ”normal” och kommer inte klassas i något onormal fack i alla fall. Men lite smyg glad bakom allas rygg är jag att hon vågar visa och vara mot alla normer. Härliga goa unge!!!


- Posted using BlogPress from my iPhone