Inlägg

Visar inlägg med etiketten Vänner

Tungt tungt tungt...

Begravningen igår. Var underbart fin väckte starka minnen känslor och tankar. Direkt efter min vän dog lyssnade jag på Eric Clapton i bilen. En låt som alltid fick tårarna att komma var Tears in Heaven. Denna blev för mig hennes låt liksom. Slutade med att jag insåg att jag inte kan lyssna på den utan att gråta känna minnas. När begravningen inleddes spelades denna låt. Gissa om det högg i mig. Ja det var hennes låt verkligen. Har varit på ett par begravningar av nära och kära men detta var nog den jobbigaste jag varit på. Jag var helt tung i kroppen efteråt. Kände mig rödgråten och helt knäckt. Just för att när man är på begravning ska det ju vara gamla människor som left ett långt gott liv. Men detta var en ung människa som var i på toppen av sitt liv. 2 små barn hus och en man. Det gjorde så ont i mig att se och höra sonen i sin förtvivlan av att han mist sin mamma. Hon viste ju under en tid att hon skulle inte överleva det men var alltid så förbannat stark. Beundr...

Begravining idag

Hur förklarar man för Hedda varför hon ska vara på dagis idag. Har börjat ha henne hemma på fredagar ju. I början på att avväckla den utökade dagis platsen. Sa att hon sak vara där en liten stund för att vi ska på begravning. Då undrade hon ju och jag fick förklara att R (hon vet precis vem det är) har dött och blivit en ängel. Idag ska hon flyga till himelen och vi ska alla vinka hej då. Svårt svårt att prata om det utan att gråta med. Hedda säger i alla fall så vuxet och fint att nej mamma hon flyger ju inte till himlen utan i marken. Va jag fattade inte jo hon blir ju en ängel. Nej mamma du vet begravning och du vet begravningssten i marken. Jo sant och lågist. Tänk vad barn vet mer än man tror. Anonym om Begravining idag : Åh vad barn är kloka, de ser och funderar mer än vi tror ibland. Däremot funderar de inte på sånt som vi tycker är viktigt, såna ytliga saker som att de borde äta upp maten eller inte springa ut i t-shirt mm mm ha ha ;) Barn är djupa. Kram! 0...

Forts. Det är inte lätt...

Kände att det var stor reaktion på mitt förra inlägg. Tänkte skriva lite och se om man kan utväckla det lite. Det var spännade att se att det var så många som faktiskt känner som jag men det är inget man pratar om. Innan jag flyttade upp här var jag Minna och bara Minna hade mitt tjejgäng som vi gjorde massa med. Middagar hit saker dit antingen med en eller annan eller hela gänget. Det var Minna och inget annat. Nu är jag Minna men även mamma Minna. När jag flyttade hit var jag ju bara Minna och jag lärde då känna R. Hon var min vän då och under hela tiden. Vi fick barn samtidigt. Vår vänskap började med bara Minna ju. Sen fick jag vänner genom att jag fick Hedda. Idag har jag också vänner vissa nyare än andra. Alla dessa vänner är på något sätt via barnen. Man hoppas att det är vänner som vill vara vän med mig Minna med. Jag har också gått på en stor vän nit. Där jag fick höra mycket hur jag inte var bra vän och att jag inte var snäll. Detta sätter sig men på en. Det har...

Det är inte lätt...

Att börja sitt liv någon annan stans. Efter 7 års kämpan inser man att det är inte lätt. Flyttade hit för 7år sen. Då viste jag inte vad resan skulle innebära. Jag sa upp mig och lämade allt mitt jag hade och flyttade efter kärleken. Första året var kämpigt och jag kände inte många här. bara en kompis mer eller mindre. Sen kom lilla hedda till mig i magen och jag skapade mig nya vänner. Hade en speciell vän som var min bästaste vän. Under en tid här uppe bodde min mallis här med. Min vän sen oj .. 14år tillbaka. ALlt var gutt vi lärde känna fler och fler här uppe. Fröken Karlsson gjorde antre. Sen kom den krachen som vände upp och ner på mitt liv. Skillsmässan. Denna ställde livet på sin spets. I allt detta fanns vännerna ju. Speciellt 2 av dem den ena var den tjej jag träffade för 7 år sen när jag flyttade upp och den andra som verkligen var min bästaste här. Tyvärr var hennes liv kaos med. Men vi fann ett stöd i varandra. Många dumma saker kom fram och sades, jag v...

Igår kom det som jag väntat och fasat för...

Dödsbeskedet. För 7.5år sen när jag flyttade hit lärde jag känna R genom jobbet. Genom detta jobb gick vi igenom massa saker. Sen fortsatte vänskapen vidare och hon fanns där när jag hade det tufft. Hon var min första och ända vän här under lång tid. Vi fick våra 2 första barn samtidigt och även de 2 nästkommande barn samtidigt. vi följdes åt. Hon fanns där hos mig när jag skilde mig. kom till mig massa och stöttade mig massa. För ca 2.5år sen började hon sin resa den resa som nu tagit ett brutalt slut. Canser hette den brutala resa som hon fick genomlida. *tårarna trillar* Frågorna är många. Varför? Hur var slutet? Hoppas du inte fick lida? Hur ska familjen klara sig? Barnen? Usch fy fan jag gråter och arg om vart annat! Varför det är så förbannat orättvist. Samtidigt som jag är arg på mig själv. Varför gick jag inte på dotterns kalas den där gången utan skickade gubben istället. Varför ringde jag inte mer skickade fler SMS. varför hann jag inte träffa henne en ...

En vanlig MSN konversation...

S säger: Han kommer att dö när han träffar mej Minna säger: nej då Och låter så där lagom övertygande Minna säger: bara du inte berättar vad du vet om vårt sexliv haha Minna säger: fast ja anar att han är berädd att du vet en del S säger: Jag kan hålla truten jag vill S säger: Men jag inte vill, så är det svårt Haha som om fröken Karlsson vet allt om vårt sexliv. hahaha NOT Minna säger: den här flyttet kan nog bli den mäst intressanta ja haft på ett tag S säger: Kanske den roligaste? Minna säger: japp S säger: Vissa vet ju vad man skall göra för att verklgien tända varandra Minna säger: ja klart men så brukar vissa inte dricka kaffe innan jö (lite pik till morgondagens roliga komentar) S säger: Nej, vissa vet ju vad man gör när man är i sänghalmen, ni får väl träna lite på det? Minna säger: ja gud ja vi övar för fullt S säger: Men ni har inte kommit till "nu gökar vi" stadiet än Haha som ni fårstår får ni den rengjorda städade versionen hä...