Forts. Det är inte lätt...

Kände att det var stor reaktion på mitt förra inlägg. Tänkte skriva lite och se om man kan utväckla det lite. Det var spännade att se att det var så många som faktiskt känner som jag men det är inget man pratar om.
Innan jag flyttade upp här var jag Minna och bara Minna hade mitt tjejgäng som vi gjorde massa med. Middagar hit saker dit antingen med en eller annan eller hela gänget. Det var Minna och inget annat.
Nu är jag Minna men även mamma Minna. När jag flyttade hit var jag ju bara Minna och jag lärde då känna R. Hon var min vän då och under hela tiden. Vi fick barn samtidigt. Vår vänskap började med bara Minna ju. Sen fick jag vänner genom att jag fick Hedda. Idag har jag också vänner vissa nyare än andra. Alla dessa vänner är på något sätt via barnen. Man hoppas att det är vänner som vill vara vän med mig Minna med. Jag har också gått på en stor vän nit. Där jag fick höra mycket hur jag inte var bra vän och att jag inte var snäll. Detta sätter sig men på en. Det har fått mig rädd och fundera  massa hur jag är. Jag är nog väldigt rädd för att förlora det jag har. Har suttit så mycket själv och det är inte kul.
Sen sitter man och ser hur folk har tjejträffar hit och dit och är ett gäng. Träffas i stora gäng har mega fester ihop. Firar med många osv. Då känner man lite ensamhet. För ja har vänner men aldrig så att vi träffas alla på en gång och gör saker. Sen ni som läst och vet om soppan till nyår minns kanske hur det gick tron att wow det kanske kan hända. Så blev det sådan soppa.
Jag vill tacka Johanna och hennes Johan som gjorde att vår nyår belv bra och inte det minsta ensam!!
Jag hade mitt gäng och mina vänner i malmö som var så för mig. Har inte fått till det här.
Jag har också känslan av att är man inte lika fin får man inte tillhöra vissa grupper här. Då är man inte ok att vara med. Finns vissa ställen det syns så himla tydligt.
Sen saknar jag väll den där bästisen som man känner in och ut. Den man gör allt och lite till med. Ja har en sådan bästis men inte här.
Märker det tydligt på mig ibland att jag har 15 gärn i elden och ränner hit och dit bara för att ha nått att göra. Men med hedda var det nästan bara en sak hela tiden och det var kompis N som jag idag inte träffar tyvärr. Känner nog att jag saknar den där mysiga stabiliteten i att ha en vän som man umgäs lite mer med. En sådan man kan prata evigheter med eller bara sitta tyst med utan att det känns pinsamt. Sen tycker jag om mina vänner som jag har idag alla har en stor del i mitt hjärta. Har full förståelse för att andra inte alltid har tid med lilla mig med.
Men kanske är det inte så att man har tid att vara bästisar på det vistet kanske är det så att när man rör på sig så finns inte det på samma sätt för man har inte vuxit in i det från början. Kanske är det jag som är för rädd och nervös för mitt eget bästa.
Kan nog vara rädslan av att nu bara på kort tid har jag förlorat en vän då hon gick bort och en behandlade mig som skit och sen fick det att låta som det var mitt fel.
Lite saknad av vännen N.
kansek ska man bara ge det lite tid så kommer det där fortare än man anar. Ska bli bättre på att vara glad för det jag har och vårda det lite bättre!!
Tack för alla underbara tankar och goa kommentarer. ;0)