Igår kom det som jag väntat och fasat för...

Dödsbeskedet.

För 7.5år sen när jag flyttade hit lärde jag känna R genom jobbet. Genom detta jobb gick vi igenom massa saker. Sen fortsatte vänskapen vidare och hon fanns där när jag hade det tufft. Hon var min första och ända vän här under lång tid. Vi fick våra 2 första barn samtidigt och även de 2 nästkommande barn samtidigt. vi följdes åt. Hon fanns där hos mig när jag skilde mig. kom till mig massa och stöttade mig massa.

För ca 2.5år sen började hon sin resa den resa som nu tagit ett brutalt slut. Canser hette den brutala resa som hon fick genomlida.

*tårarna trillar*

Frågorna är många. Varför? Hur var slutet? Hoppas du inte fick lida? Hur ska familjen klara sig? Barnen? Usch fy fan jag gråter och arg om vart annat!
Varför det är så förbannat orättvist. Samtidigt som jag är arg på mig själv. Varför gick jag inte på dotterns kalas den där gången utan skickade gubben istället. Varför ringde jag inte mer skickade fler SMS. varför hann jag inte träffa henne en gång till. Varför sa jag aldrig vad hon betyder för mig och vad hon gjort för mig. Varför avslutade man alla dom stressade samtalen och inte bara släppte allt och pratade med henne. Tänk att det var de sista.
Usch det gör så ont.

Hur mår hennes söta små barn och varför ska dom nu växa upp och leva utan sin mamma det är orättvist!! Varför!!!

Det var inte så här det slkulle sluta! Varför ska cansern ta livet av en 27årig ung 2 barns mor!!

Vila i frid älskade vän!! En ängel har fått sina vingar och flygit till himmelen!
Sov gott R!!! du är och kommer vara oerhört saknad!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Höftledsreflux och von rosenskena

helgens skämt