påverkad

av ett blogginlägg jag läste igår.
Vill inte hänga ut någon eller länka för jag är väldigt säker på att skrivaren inte ville nått illa. men det handlade lite om reflektioner om ett sex in the city avsnitt (erkänner att jag inte sett det eftersom jag aldrig följt serien) men handlade väll om att bli gravid utan att planera det. skrivaren menade att i en perfekt idialisk värld är alla barn planerade från första andetaget.

detta högg mig så då jag har ett litet hoppsan barn som inte var planerat och har vänner som har och väntar små hoppsans med.

Min lilla H är ju lite av en hoppsan. Han var inte planerad som det blev. Vist syskon skulle vi ha men inte just då. vilket blev tufft eftersom det faktsikt bara är 1.5 år mellan barnen. graviditeten var ju välkomnad även om den inte blev när den skulle. dock blev det ju tufft när han väl kom ut. något jag tidigare skrivit om och varít väldigt öppen om. just då var det inte alls så önskat men det var ju hormoner och annat som spelade in. kan se om jag hittar det och lägga in det här i mín blogg.
därför gjorde det ont att läsa om att idialet är att alla är planerade och önskade för alla barn är inte det men dock innebär det inte att de är mindre välkomna och älskade för det.

jag brukar inte skriva om skillsmässan massa men detta skriver jag om för att relatera till smärtan.
när jag skilde mig och bråken var som värst kunde exet smälla ur sig att han inte ville ha barn så tidigt och att stora H var påtvingad. dvs som om hon inte var önskad eller planerad.
nu är ju detta inte så utan det handlar mer om raseri och smälla ur sig saker utan att tänka. han älskar sin stora H över allt annat och ångrar inte henne alls så klart!!!

det finns många barn där ute som är planerade och önskade men sen far de ändå så fruktansnvärt illa. föräldrar som utnytjar sina barn som inte hanterar sina barn. sen finns det andra barn som är små hoppsans och vilken glädje och kärlek dom skänker oss.
tänk alla barn som blir till men inte var önskade men som har turen att ha föräldrar som inte är deras biologiska utan kommer till ett hem med två vuxna som längtat och önskat så länge utan att själv ha förmångan att skapa ett barn. dé barnen kom in i världen som oplanerade men slutade som så önskade och älskade.
jag tycker att i den idiala världen ska inga barn fara illa och vara älskade tyvärr är det inte så. sen kan man inte kräva att det med automatik ska innebära kärlek det kan även växa fram.

var inte meningén att gå fram så hårt men aj det kändes att läsa om det.