uppgift skola

Arbete 3 Från Minna Ekvall

Inledning

Denna skrivuppgift var lite mer av en utmaning och det tog mig rätt många funderingar hur jag skulle tackla detta. Men jag kom till slut på något som jag alltid har funderat på och undrat varför det är så. 

I samhället är inte alla förhållande och människor som är så svarta eller vita. Det finns många gråzoner där ute som är minst lika ok i mina ögon, men är det ok i andras ögon? Samhället är väldigt inställda på att det ska vara mamma, pappa barn och man ska älska varandra hela livet utan att sticka ut på något sätt från mängden. I mina ögon skulle en värld uppbyggd på svar eller vitt vara en värld som inte lever och den är för mig ganska tråkig. Tacksamt nog är det att mer och mer kommer våra fantastiska olikheter fram och jag tänkte belysa det lite här. 

Teorier

När vi föds är vi alla lika vi kommer alla ur en livmoder som vi alla har vuxit i under mer eller mindre tid. Vi är alla nakna när vi kommer ut och vi är alla som en tom liten palett som från den första stund vi kommer ut färgas och fångar upp allt omkring oss. Ja förutom en liten detalj vissa har snopp och vissa har snippa, men om vi täcker över detta har vi alla samma start i livet. Förutsättningarna för att vi alla skulle kunna vara lika finns om det inte var så att vi föds in i olika liv och leverne på utsidan. Sen växer vi upp och ganska snabbt dras vi in i en genus roll. 

Simone De Beauvoi tar upp detta mycket i sin bok de andra könet att vi föds som kvinnor ska agera som kvinnor. En kvinna är den som är hemma och tar hand om familjen. Hon står vid spisen lagar mat och är det underdåniga könet. Simone De Beauvoi menar att vi tidigt ska infoga oss i kvinnorollen och vara det passiva könet som gör alla krav som ställs på oss medan mannen är befrias och ska vara den starka och ut och slå sig för bröstet. Enligt henne ska kvinnan tidigt fostras och ges den roll som hennes mor och mormor och alla generationer innan henne haft. 

Kvinnan har under alla år haft en väldigt underdånig roll i samhället och det var inte förrän den 24 maj 1919 man beslutade om att kvinnor hade rätten att rösta i Sverige. Det var då man röstade och menade att kvinnor faktiskt hade rätt att tycka till och vara egna individer. 

I Sverige idag lever vi mer jämlikt nu och män och kvinnor har samma positioner i livet. Men vi lever nog kvar lite i Simone De Beauvoi tänk att vi kvinnor ska ta hand om hemmet och ta hand om barnen. Varför är det så? 

Varför förväntas det att i en familj är det mamma, pappa och barn? 

Idag är det inte med automatik att vi föds till kvinna och därmed är kvinna. Idag finns det en uppsjö med sammansättningar där ute. Samhället har öppnats mer och mer för rätten att vara könlös eller att få vara det kön man vill vara. Vi lever idag i homosexuella förhållande. 

Det homosexuella förhållande började inte väckas till liv och vara ok förrän på 1940-talet. Mer bestämt år 1944 då det blev legaliserat att leva med en person av samma kön. Medan utvecklingen framåt för familjer som inte ingick i det svarta eller vita levernet faktiskt gick väldigt långsamt framåt. Det var inte förrän 2003 man gav par av samma kön rätten att adoptera. Eller som ännu värre att par av samma kön fick vänta så länge som till 2009 för att ha rätten att ingå äktenskap med varandra. 

Simone De Beauvoi menade att dessa homosexuella var förklädda av det andra könet. Kvinnor som valde att leva med kvinnor var "förklädda män". Hon menar att kvinnor som är homosexuella är maskulina och män som är homosexuella är feminina. 

Det finns även många familjer idag där ute där man är ensamstående förälder och försörjer för sina barn och sitt hushåll. En sammansättning som är väldigt vanlig idag är en ensamstående mamma med barn. Varför är familjerna med ensamma mamman mer representerade än ensamstående pappa med barn. Är det för att vi mammor faktiskt med automatik har och tar den roll som Simone De Beauvoi gett oss i boken. Medan mannen som inte är lika bunden till hemmet och barnen, han kan släppa allt det för att gå ut och "kriga". Simone De Beauvoi tar upp i sin bok att vi kvinnor är på väg mot en kvinnlig frigörelse. Vi arbetar precis som männen, vi tar hand om barnen och hemmet samtidigt som vi har 40 timmars arbetsvecka och faktiskt mer och mer klarar oss på egen hand utan mannen. 

Emperi

Jag anser att Sverige har kommit långt i vår utveckling inom familjens sammansättning och vem som får eller ska göra vad. Man blir inte lika chockad av en man vid spisen längre. Räcker att man slår på matlagningsprogram på tv där alla tv kockar är män. 

Mer och mer ser man att männen tar hand om hemmet och hushållet. Männen tar mer och mer föräldraledighet med våra barn. Det var inte länge sen jag och en vän var på öppna förskolan och insåg att vi faktiskt var de ända mammorna på plats. 

Jag vet att många i Sverige har svårt att se likasinnade kön leva i äktenskap och att vissa kyrkor fortfarande är negativa till äktenskapet mellan samma kön. Men om man jämför med andra länder har vi i Sverige kommit långt. Jag tror tyvärr att det kräver kraft och lång tid för att ändra på saker och ting. Vi lever i mönster. Vi föds in i familjer, förhållande och ett leverne. Vi föds med en tom palett men färgas av den mamma eller pappa vi kommer att leva med. För vist det krävs fortfarande en man och en kvinna att göra ett barn. Men sen om detta barn lever med en mamma eller pappa är inte alltid helt självklart. 

Vi föds med ett arv. Ett biologiskt arv som vi kommer med och alltid har med oss. Men sen får vi våra färger på paletten genom det miljöarv vi får under uppväxt och liv. 

Tänkvärda diskutioner

Vi är många inklusive mig själv som nog tycker att vi är styrda och trångsynta i våra familjer och leverne. Vi vill gärna inte förstå varför det blir som det blir alltid. Varför är det oftast mamman som är hemma med barnen? 

Varför är det oftast en så kallad "kvinnofälla" att ha små barn? Men vad gör vi för att ändra den? 

Statistik från Försäkringskassan säger att män mer och mer börjar vara hemma med sina barn men vi har lång väg kvar att vandra. 

Är det som Simone De Beauvoi skriver att vi föds in i den roll som vår mamma hade eller gav oss. Är det så att mannen har i sig från sitt biologiska arv att vara "krigaren" som tar sig ut att jobba och ta hand om oss kvinnor. 

Jag skulle vilja veta mer och få mer svart på vitt om hur barn i familjer där man lever med två av det samma könet gör och har det. Kommer det barnet speglas av att det inte får samma start i livet som det barnet som lever i den så kallade "kärnfamiljen".

Sammanfattning

Genom att skriva och läsa om hur vi var förr får mig att inse att arvet och paletten vi får med oss från början gör att det speglas oerhört hur vi är. Ska vi ändra på något helt måste vi klippa alla band och ge barnet en annan familj och en annan helt motsägande uppväxt. Jag tror även att det är möjligt men jag vet att vi har lång väg kvar att vandra. Så jag är glad att det finns själar där ute som kämpar hårt för att förändra världens tänkt. Jag är och beundrar starkt de kvinnor och män som vågar gå mot strömmen för ni är oerhört starka i detta lite trånga samhälle vi faktiskt lever kvar i. Mycket har förändrats men jag blir ändå rädd när jag läser hur mycket av bokens innehåll fortfarande speglas på vår samhälle.

Som slut punkt på detta arbete vill jag bara säga, tur att vi inte alla är så svarta och vita i våra familjer. Tänk att titta på en vacker regnbåge, hur många underbara färger det finns. Vem vet kanske hittar vi guldet i änden av den. 

Huvudsaken är väll ändå att vi alla mår bra och lever det liv vill! 

Referens

Simone De Beauvoi, Det andra könet (2002)

www.wikipedia.se

Försäkringskassan