Första inlämning skickad
Till skolan. Säkert 1000 fel men alla är vi nybörjare. Jag är stolt ändå min första högskolekurs nånsin.
Valde ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat.
När man tänker på mode och trend tänker man väll ofta på vuxenvärden. Ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat är de barnmode och barnmode fenomenet. Hur vi redan tidigt i livet vaggas in i denna utseende värld vi lever i. Därför tänkte jag göra en lite djupdykning i detta.
När vi föds lyfter man upp oss visar föräldrarna könet för att se om det är en pojke eller flicka. Det viktigaste verkar vara just var det för kön. Man är nästan mer fokuserad vid könet än att man fått en frisk bebis. Men detta är ett helt annan lite hel snurrigt debatt att diskutera. När man sen konstaterat att man är en pojke eller flicka är det på med en rosa eller en blå luva. Man får en lite namnlapp på sin lilla back som är rosa eller blå.
Presenterna strömmar in och det är blått eller rosa. Det är grabbigt om det är en pojke och det är rosa, klänningar och puttenuttigt om det är en tjej.
Varför är det så? Vem har skapat detta och säger att killar de ska ha manliga murriga färger och tjejer ska ha rosa och puttenuttigt.
Backar man tillbaka och ser på barnen i några generationer bakåt så kan man se att det har gått trend i barn och barnkläder lika mycket som det gått trender i vuxenkläder. En tid som ligger mig varmt om hjärtat är det underbara 70-talet. Det var en tid då mycket fick och var mer neutralt. 70-talets tid var det mycket neutrala murriga färger.
När jag var lite äldre fick jag 2 lådor med mina gamla barnkläder. Det fanns spets förvisso, men jag kan säga att de rosa sakerna i den lådan var lätt räknade. Min bror fick också lådor med sina kläder men hans var hälften så mycket.
Vad beror detta på? Var det så att man hade mer att välja på inne på tjejavdelningen. Var det så att man använde mig som en docka att klä upp eller var det bara så att min bror fick ärva mina kläder? Var vi duktigare på 70- talet att gå förbi de "farliga" tjej/kille gränserna man satt upp. Idag i vårt 2012 känns det så horribelt farligt att blanda de köns bestämda kläderna.
Tycker att Fanny Ambesjö Tar upp ett väldigt bra exempel i sin bok ”Rosa den farliga färgen” där hon samtalar med ett föräldrapar som har tvillingar.
I samtalet konstaterar man att tjejen har mer kläder än pojken. Man konstaterar att tjejen kläs upp på ett annat sätt. Men en viktig punkt som jag vill trycka på är att man säger att man kan klä flickan i sonens kläder men inte tvärt om.
På 80-talet som jag då är uppvuxen på var färgen rosa ett modefenomen utan dess like. Då skulle allt lysa neon och neon rosa var ett alldagligt koncept. Vad jag minns tillbaka i tiden då var rosa mer ok på både flickor och pojkar för att det var. Frågan man ställer sig är då måste det vara en modefluga för att få pojkar att ta på sig rosa.
Jag upplever lite att vi gått från den utvecklingen på 70-talet där allt faktiskt var väldigt så neutralt och mycket murriga natur färger som alla kan ha till ett samhälle där barnen har blivit små modikoner som vi inte kan klä hur som helst.
När jag fick min stora tjej var jag så där hård. Här ska inte köpas rosa. Neutralt och rött blått utan dess like. Det var dock väldigt svårt att vara neutral insåg jag. Visst storlek 56-62 gick ju att hitta för det var ju så smått att det finns ett litet utbud. Men vad händer sen när jag vill upp i storleken. Jo jag fick gå på den mycket specifika pojkavdelningen. Så min flicka fick pojkkläder för det var det som blev det mer neutrala. Tycker det är lite skrämmande att man måste köpa klassade pojkläder för att få vara lite mer neutral. Men varför är det så? Min teori i detta är att vi skapar detta själv. Efterfrågan av ett mode skapar modet. Det börjar tidigt. Små bebisar ska ha mode kläder som vi vuxna. Huvudsaken att de är finns sen struntar man i alla andra faktorer som att kläderna ska vara sköna eller lekvänliga.
För att återgå till min tanke för 8 år sen. Varför var jag så rädd för rosa? Var det rädsla eller var det en trend just då? Jag har ställt mig den frågan själv många gånger. Gav i denna anti tjej syn min dotter en neutralare grund att stå på eller gav jag henne mer förvirring?
När min dotter senare växte till sig lite fick jag konstant höra vilken hemsk mamma jag var som inte köpte rosa till henne. Blev min dotter neutral. Nej påverkan av alla barn på dagis och livet runt henne gjorde att hon inte var alls lika rädd för rosa som jag var. Utan i henne värld handlade det om att ju mer rosa och rysch och pysch det var desto bättre var det. Jag insåg efter många små försök att ändra min dotter att det nog inte min dotter jag ska ändra utan min inställning till rosa. Barnen lever idag i 2012 och inte 70-talet som jag föddes in i.
Barn idag har inte samma inställning till rosa som jag har. Fanny Ambesjö belyser detta väldigt tydligt i ”Rosa den farliga färgen” i kapittel 2 känns sig fin. Där flickorna faktiskt beskriver hur rosa får dem att känns sig och må. För det är bara att inse att rosa är nog en färg som är här för att stanna i modet. Genom att bära den färg som man själv vill blir ju barnet också en glad och stark individ. Genom att må bra utstrålar man säkerhet.
Kan man då koppla detta till att vi som vuxna skapar barnmodet idag för att det ger oss glädje och säkerhet som vi vill föra över till våra barn.
Ska man då skälla på alla dessa stora klädkedjor att de väljer att göra så mycket rosa. Eller är det mer så att de har varit ute och kollat på marknaden vad som funkar och inte funkar. För uppenbart är att våra barn har mer att säga till om vad de vill och inte vill ha på sig. De väljer vad de tycker är fint. Mina tjejer har alltid valt rosa. Är det för att den rosa färgen inte är så farligt utan en mycket fins och behaglig färg.
Det finns dock en lite klick folk där ute som gärna väljer att gå mot normen. Man ska minsann gå revolt mot konceptet kille tjej och har hittat den så kallade ”retro” stilen. Det har kommit många små märkeskläder för barn där kläderna ska vara neutrala med ”retro” känsla. Man betalar dyra pengar för barnkläder för att helt enkelt ska se så köns neutral ut som möjlig. Detta har då blivit lite i mina ögon ett märkes mode fenomen för små barn. Ibland kan man känna nästan att folk blandar och har sig bara för att det ska vara sen om det är snyggt eller inte det skiter man i för det ska vara så naturligt. Väljer man detta då läggs man in i facket "alternativ".
Så antingen väljer man det normala facket. Går på stora klädkedjor och köper kläder skapade från modet. Eller så väljer du det lite udda facket och då är du inte normal utan alternativ.
När jag valde att köra neutralt på min tjej fick jag ofta höra vilken fin pojke jag har. Varför klassar man min dotter till son bara för att jag går mot strömmen och inte vill ha rosa på henne? Är det bara så när vi väljer neutral färg på våra tjejer.
Nej jag tror inte det för jag valde ju när sonen föddes att han skulle ha mycket rött. i min värd var rött en bra neutral färg att köpa. Kan tilläggas att min son passar oerhört bra i rött. Jag fick ofta höra vilken söt tjej jag hade. Så nej för att hårdra det så är det inte bara rosa som kan skapa ett antagande.
Jag tror det hänger på oss vuxna att vi skapar och sätter trender med våra barn. Barnen har på något sätt blivit små modeikoner eller mode dockor i vår vardag.
Nina björk tar upp i sin bok "under det rosa täcket" att vi föds med modersrollen och att det ska ligga i vår natur att föda barn. Tänk om man vänder på hela världen och det skulle vara mannen som föder barnen? Undra hur allt hade sett ut då, hade allt blivit som det är nu med färger och mode på våra barn eller hade det sett annorlunda ut. Skapar vi kvinnor detta modefenomen på våra barn?
Jag är rätt övertygad om det. För det är sällsynt att det är männen som är ute och handlar. Jag och många av mina vänner säger ofta
- ja man får vara glad om de matchar. Detta när papporna tagit på barnen kläder.
Skulle vara jätte spännande att göra en studie hur barn skulle sett ut om papporna tog tag i handlandet 1 år. Skulle barnmodet sett ut som det gör idag.
Så hur ser det ut idag på barnklädes affärerna. Jag tänker första hand på en stor vanlig klädkedja i Sverige. De har både affärer och internet butik. Barnavdelningen är uppdelad i 6 delar. Du har bebisar. Denna har en neutral hylla. Sen är det pojk och flickavdelning. Pojksidan är väldigt blå/grön och inte så stor. Urvalet är inte jätte enormt. Flickavdelningen är väldigt starkt färgglad med mycket starka uppgiggande och glada färger. Något större än pojkavdelningen.
Sen har du mellan barn avdelningen även denna är väldigt uppdelad. Man ser tydligt vart gränsen går. Även i denna tjej avdelningen synligt större än killarnas. Sen finns det en avdelning för lite äldre barn och där jag villigt erkänna att jag inte ens vet om det finns några kläder till killarna. Fast vist gör det.
Jag tänker inte påtala vilken klädkedja det är för ärligt så tror jag att utan att skriva ut det kan nog många nämna ett par stycken man gissar att det kan vara. För det ser ungefär likadant ut på alla.
Det har gjort så sen många år tillbaka och j
- Posted using BlogPress from my iPhone
Valde ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat.
När man tänker på mode och trend tänker man väll ofta på vuxenvärden. Ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat är de barnmode och barnmode fenomenet. Hur vi redan tidigt i livet vaggas in i denna utseende värld vi lever i. Därför tänkte jag göra en lite djupdykning i detta.
När vi föds lyfter man upp oss visar föräldrarna könet för att se om det är en pojke eller flicka. Det viktigaste verkar vara just var det för kön. Man är nästan mer fokuserad vid könet än att man fått en frisk bebis. Men detta är ett helt annan lite hel snurrigt debatt att diskutera. När man sen konstaterat att man är en pojke eller flicka är det på med en rosa eller en blå luva. Man får en lite namnlapp på sin lilla back som är rosa eller blå.
Presenterna strömmar in och det är blått eller rosa. Det är grabbigt om det är en pojke och det är rosa, klänningar och puttenuttigt om det är en tjej.
Varför är det så? Vem har skapat detta och säger att killar de ska ha manliga murriga färger och tjejer ska ha rosa och puttenuttigt.
Backar man tillbaka och ser på barnen i några generationer bakåt så kan man se att det har gått trend i barn och barnkläder lika mycket som det gått trender i vuxenkläder. En tid som ligger mig varmt om hjärtat är det underbara 70-talet. Det var en tid då mycket fick och var mer neutralt. 70-talets tid var det mycket neutrala murriga färger.
När jag var lite äldre fick jag 2 lådor med mina gamla barnkläder. Det fanns spets förvisso, men jag kan säga att de rosa sakerna i den lådan var lätt räknade. Min bror fick också lådor med sina kläder men hans var hälften så mycket.
Vad beror detta på? Var det så att man hade mer att välja på inne på tjejavdelningen. Var det så att man använde mig som en docka att klä upp eller var det bara så att min bror fick ärva mina kläder? Var vi duktigare på 70- talet att gå förbi de "farliga" tjej/kille gränserna man satt upp. Idag i vårt 2012 känns det så horribelt farligt att blanda de köns bestämda kläderna.
Tycker att Fanny Ambesjö Tar upp ett väldigt bra exempel i sin bok ”Rosa den farliga färgen” där hon samtalar med ett föräldrapar som har tvillingar.
I samtalet konstaterar man att tjejen har mer kläder än pojken. Man konstaterar att tjejen kläs upp på ett annat sätt. Men en viktig punkt som jag vill trycka på är att man säger att man kan klä flickan i sonens kläder men inte tvärt om.
På 80-talet som jag då är uppvuxen på var färgen rosa ett modefenomen utan dess like. Då skulle allt lysa neon och neon rosa var ett alldagligt koncept. Vad jag minns tillbaka i tiden då var rosa mer ok på både flickor och pojkar för att det var. Frågan man ställer sig är då måste det vara en modefluga för att få pojkar att ta på sig rosa.
Jag upplever lite att vi gått från den utvecklingen på 70-talet där allt faktiskt var väldigt så neutralt och mycket murriga natur färger som alla kan ha till ett samhälle där barnen har blivit små modikoner som vi inte kan klä hur som helst.
När jag fick min stora tjej var jag så där hård. Här ska inte köpas rosa. Neutralt och rött blått utan dess like. Det var dock väldigt svårt att vara neutral insåg jag. Visst storlek 56-62 gick ju att hitta för det var ju så smått att det finns ett litet utbud. Men vad händer sen när jag vill upp i storleken. Jo jag fick gå på den mycket specifika pojkavdelningen. Så min flicka fick pojkkläder för det var det som blev det mer neutrala. Tycker det är lite skrämmande att man måste köpa klassade pojkläder för att få vara lite mer neutral. Men varför är det så? Min teori i detta är att vi skapar detta själv. Efterfrågan av ett mode skapar modet. Det börjar tidigt. Små bebisar ska ha mode kläder som vi vuxna. Huvudsaken att de är finns sen struntar man i alla andra faktorer som att kläderna ska vara sköna eller lekvänliga.
För att återgå till min tanke för 8 år sen. Varför var jag så rädd för rosa? Var det rädsla eller var det en trend just då? Jag har ställt mig den frågan själv många gånger. Gav i denna anti tjej syn min dotter en neutralare grund att stå på eller gav jag henne mer förvirring?
När min dotter senare växte till sig lite fick jag konstant höra vilken hemsk mamma jag var som inte köpte rosa till henne. Blev min dotter neutral. Nej påverkan av alla barn på dagis och livet runt henne gjorde att hon inte var alls lika rädd för rosa som jag var. Utan i henne värld handlade det om att ju mer rosa och rysch och pysch det var desto bättre var det. Jag insåg efter många små försök att ändra min dotter att det nog inte min dotter jag ska ändra utan min inställning till rosa. Barnen lever idag i 2012 och inte 70-talet som jag föddes in i.
Barn idag har inte samma inställning till rosa som jag har. Fanny Ambesjö belyser detta väldigt tydligt i ”Rosa den farliga färgen” i kapittel 2 känns sig fin. Där flickorna faktiskt beskriver hur rosa får dem att känns sig och må. För det är bara att inse att rosa är nog en färg som är här för att stanna i modet. Genom att bära den färg som man själv vill blir ju barnet också en glad och stark individ. Genom att må bra utstrålar man säkerhet.
Kan man då koppla detta till att vi som vuxna skapar barnmodet idag för att det ger oss glädje och säkerhet som vi vill föra över till våra barn.
Ska man då skälla på alla dessa stora klädkedjor att de väljer att göra så mycket rosa. Eller är det mer så att de har varit ute och kollat på marknaden vad som funkar och inte funkar. För uppenbart är att våra barn har mer att säga till om vad de vill och inte vill ha på sig. De väljer vad de tycker är fint. Mina tjejer har alltid valt rosa. Är det för att den rosa färgen inte är så farligt utan en mycket fins och behaglig färg.
Det finns dock en lite klick folk där ute som gärna väljer att gå mot normen. Man ska minsann gå revolt mot konceptet kille tjej och har hittat den så kallade ”retro” stilen. Det har kommit många små märkeskläder för barn där kläderna ska vara neutrala med ”retro” känsla. Man betalar dyra pengar för barnkläder för att helt enkelt ska se så köns neutral ut som möjlig. Detta har då blivit lite i mina ögon ett märkes mode fenomen för små barn. Ibland kan man känna nästan att folk blandar och har sig bara för att det ska vara sen om det är snyggt eller inte det skiter man i för det ska vara så naturligt. Väljer man detta då läggs man in i facket "alternativ".
Så antingen väljer man det normala facket. Går på stora klädkedjor och köper kläder skapade från modet. Eller så väljer du det lite udda facket och då är du inte normal utan alternativ.
När jag valde att köra neutralt på min tjej fick jag ofta höra vilken fin pojke jag har. Varför klassar man min dotter till son bara för att jag går mot strömmen och inte vill ha rosa på henne? Är det bara så när vi väljer neutral färg på våra tjejer.
Nej jag tror inte det för jag valde ju när sonen föddes att han skulle ha mycket rött. i min värd var rött en bra neutral färg att köpa. Kan tilläggas att min son passar oerhört bra i rött. Jag fick ofta höra vilken söt tjej jag hade. Så nej för att hårdra det så är det inte bara rosa som kan skapa ett antagande.
Jag tror det hänger på oss vuxna att vi skapar och sätter trender med våra barn. Barnen har på något sätt blivit små modeikoner eller mode dockor i vår vardag.
Nina björk tar upp i sin bok "under det rosa täcket" att vi föds med modersrollen och att det ska ligga i vår natur att föda barn. Tänk om man vänder på hela världen och det skulle vara mannen som föder barnen? Undra hur allt hade sett ut då, hade allt blivit som det är nu med färger och mode på våra barn eller hade det sett annorlunda ut. Skapar vi kvinnor detta modefenomen på våra barn?
Jag är rätt övertygad om det. För det är sällsynt att det är männen som är ute och handlar. Jag och många av mina vänner säger ofta
- ja man får vara glad om de matchar. Detta när papporna tagit på barnen kläder.
Skulle vara jätte spännande att göra en studie hur barn skulle sett ut om papporna tog tag i handlandet 1 år. Skulle barnmodet sett ut som det gör idag.
Så hur ser det ut idag på barnklädes affärerna. Jag tänker första hand på en stor vanlig klädkedja i Sverige. De har både affärer och internet butik. Barnavdelningen är uppdelad i 6 delar. Du har bebisar. Denna har en neutral hylla. Sen är det pojk och flickavdelning. Pojksidan är väldigt blå/grön och inte så stor. Urvalet är inte jätte enormt. Flickavdelningen är väldigt starkt färgglad med mycket starka uppgiggande och glada färger. Något större än pojkavdelningen.
Sen har du mellan barn avdelningen även denna är väldigt uppdelad. Man ser tydligt vart gränsen går. Även i denna tjej avdelningen synligt större än killarnas. Sen finns det en avdelning för lite äldre barn och där jag villigt erkänna att jag inte ens vet om det finns några kläder till killarna. Fast vist gör det.
Jag tänker inte påtala vilken klädkedja det är för ärligt så tror jag att utan att skriva ut det kan nog många nämna ett par stycken man gissar att det kan vara. För det ser ungefär likadant ut på alla.
Det har gjort så sen många år tillbaka och j
- Posted using BlogPress from my iPhone
Kommentarer