Hipp hipp hurra
För 8 år sen kom denna underbara till mig. Läs om min resa. Grattis min älskling!!!
http://www.familjeliv.se/hem/minname/gallery/phpcqz7le.jpg
Lör. den 8 jan.
Det hela började med att min mamma åkte hem för det var storm och det skulle bara bli värre. Vi sa nja här händer det inte mycket ändå och inget barn kommer ut ju. Dagen gick och jag tyckte nog att magen jobbade ovanligt mycket men en förverkar har jag haft så länge nu att jag inte tänkte så mycket på det.
19.00 gick jag på toa och det sa ”pang” nått geléaktigt rann ur mig och det kom mer och mer vätska. Trodde vattnet gått så vi ringde förlossningen. Dom sa att jag skulle avvakta lite.
Natten gick och värkarna tog sig. Mitt i natten var dom rätt täta och vi bestämde oss för att sätta oss i bilen trots stormen.
Vi kom in och man kollade allt. Det var inte vatten och jag var bara i början av allt. Fick tabletter att sova på och fick åka hem igen.
Sön den 9 jan.
Dan efter tog det fart igen och vid 16 tiden var vi åter täta och hårda. Vi åker in igen… hade dock gett upp att jag skulle få föda barn. Dom kände och jag var öppen ca 1.5 cm och utplånad. Jag bara grät förstod att vi skulle få åka hem igen. Men då kom dom in och sa att jag skulle bada. Nej i badet och sitta där i 2 timmar. Var mysigt så men uj vad det satte fart på allt.
Sen upp och dom skulle känna igen. Det visade sig sen att bönans hjärtljud varit lite höga så dom ville helt klart inte släppa mig. Nu var jag öppen 2,5 cm och 3 cm i en värk. Hon ville ändra min ställning lite och sa att vi kämpar en stund till om jag kommer upp i 3 cm kör vi på EDA och forts. annars avvaktar vi och jag får sova för att orka. Jag jobbade på som en gris och när det gått en stund kom hon ingen. Vid detta laget hade jag fått smaka på lustgasen och jisses amalia vad härlig den var. Sa hur mycket dumt som helst.
När som kände igen var det 3-3.5 cm och jag skulle få EDA … brast i tårar och kollade på sambon och sa ja äntligen vi ska föda barn.
Sen gick allt fort. In kommer läkaren och skulle sticka mig. Jag var skiträdd och andades lustgas och fick i mig för mycket. När han bad min kuta rygg svankade och jag var helt väck. Inte nog med det så blev det fel. Så han fick sticka två ggr. Blev av med värsta ruset och skrattade och sa där jag låg ihopa rullad att nu var jag verkligen en lite ”vållulle” ett lite internt skämt mellan mig och sambon. Men men det fick alla att skratta.
Mån den10 jan.
Sen gick allt som på räls… skönt med EDA och jag kunde tom sova lite. =0) morgonen kom och pang så var jag öppen 10 cm. jag var dock rätt utmattad vid det här laget och det hade börjat gör ont igen. Man ville ju inte sätta in mer EDA för att jag skulle kunna krysta ju. Vi ringer våra föräldrar och meddelar att nu…. !!!
Vid det här laget skrek jag vid varje värk för jag trodde verkligen jag skulle gå av på mitten. Det onda kom som en chock ja eftersom jag inte känt nått under EDAn. BM ville hela tiden tvinga upp mig på knä att krysta medan jag ville ligga. Skrek och var i rena paniken … ville bara att dom skulle plocka ut honom ( var ju 100% säker på en pojke ) ur mig. Det slutade med att det inte gick alls. Huvudet ville inte komma ner och det visade sig att jag var så värksvag att det gjorde ingen nytta. Värkstimulerande droppen funkade inte då det hade kloggat igen. Man ringer efter överläkaren och allt gick fort som den. Rummet fylldes av folk. Man hade beslutat att ta ut bebisen med tång. Läkaren la tången och vid krystandet drog han. Jag skrek och trodde helt klart jag skulle gå av på mitten. En bm la sig på magen och tryckte. På 4 drag kom bebis ut och lyftes till mitt bröst. Då såg jag… en tjej. Lyfte benet och kollade. Ja minsann det var en tjej. Tårarna bara trillade. Sambon fick klippa navelsträngen och man började massera magen och dra ut moderkakan. Det visade sig sen att den inte var komplett. Och jag hade sprukigt. Han vara med min sambo och dotter i 15 min sen fick jag åka till operation och sys. Att sy ihop mig tog 1 timme. Men sen fick min dotter och min sambo komma och det var den underbaraste stunden i världen!!!
Var en tuff förlossning men jag skulle lätt göra det igen jag fick ju min underbara Hedda ju 4225g och 52cm lång!
Mamma älskar dig!!
http://www.familjeliv.se/hem/minname/gallery/phpcqz7le.jpg
Lör. den 8 jan.
Det hela började med att min mamma åkte hem för det var storm och det skulle bara bli värre. Vi sa nja här händer det inte mycket ändå och inget barn kommer ut ju. Dagen gick och jag tyckte nog att magen jobbade ovanligt mycket men en förverkar har jag haft så länge nu att jag inte tänkte så mycket på det.
19.00 gick jag på toa och det sa ”pang” nått geléaktigt rann ur mig och det kom mer och mer vätska. Trodde vattnet gått så vi ringde förlossningen. Dom sa att jag skulle avvakta lite.
Natten gick och värkarna tog sig. Mitt i natten var dom rätt täta och vi bestämde oss för att sätta oss i bilen trots stormen.
Vi kom in och man kollade allt. Det var inte vatten och jag var bara i början av allt. Fick tabletter att sova på och fick åka hem igen.
Sön den 9 jan.
Dan efter tog det fart igen och vid 16 tiden var vi åter täta och hårda. Vi åker in igen… hade dock gett upp att jag skulle få föda barn. Dom kände och jag var öppen ca 1.5 cm och utplånad. Jag bara grät förstod att vi skulle få åka hem igen. Men då kom dom in och sa att jag skulle bada. Nej i badet och sitta där i 2 timmar. Var mysigt så men uj vad det satte fart på allt.
Sen upp och dom skulle känna igen. Det visade sig sen att bönans hjärtljud varit lite höga så dom ville helt klart inte släppa mig. Nu var jag öppen 2,5 cm och 3 cm i en värk. Hon ville ändra min ställning lite och sa att vi kämpar en stund till om jag kommer upp i 3 cm kör vi på EDA och forts. annars avvaktar vi och jag får sova för att orka. Jag jobbade på som en gris och när det gått en stund kom hon ingen. Vid detta laget hade jag fått smaka på lustgasen och jisses amalia vad härlig den var. Sa hur mycket dumt som helst.
När som kände igen var det 3-3.5 cm och jag skulle få EDA … brast i tårar och kollade på sambon och sa ja äntligen vi ska föda barn.
Sen gick allt fort. In kommer läkaren och skulle sticka mig. Jag var skiträdd och andades lustgas och fick i mig för mycket. När han bad min kuta rygg svankade och jag var helt väck. Inte nog med det så blev det fel. Så han fick sticka två ggr. Blev av med värsta ruset och skrattade och sa där jag låg ihopa rullad att nu var jag verkligen en lite ”vållulle” ett lite internt skämt mellan mig och sambon. Men men det fick alla att skratta.
Mån den10 jan.
Sen gick allt som på räls… skönt med EDA och jag kunde tom sova lite. =0) morgonen kom och pang så var jag öppen 10 cm. jag var dock rätt utmattad vid det här laget och det hade börjat gör ont igen. Man ville ju inte sätta in mer EDA för att jag skulle kunna krysta ju. Vi ringer våra föräldrar och meddelar att nu…. !!!
Vid det här laget skrek jag vid varje värk för jag trodde verkligen jag skulle gå av på mitten. Det onda kom som en chock ja eftersom jag inte känt nått under EDAn. BM ville hela tiden tvinga upp mig på knä att krysta medan jag ville ligga. Skrek och var i rena paniken … ville bara att dom skulle plocka ut honom ( var ju 100% säker på en pojke ) ur mig. Det slutade med att det inte gick alls. Huvudet ville inte komma ner och det visade sig att jag var så värksvag att det gjorde ingen nytta. Värkstimulerande droppen funkade inte då det hade kloggat igen. Man ringer efter överläkaren och allt gick fort som den. Rummet fylldes av folk. Man hade beslutat att ta ut bebisen med tång. Läkaren la tången och vid krystandet drog han. Jag skrek och trodde helt klart jag skulle gå av på mitten. En bm la sig på magen och tryckte. På 4 drag kom bebis ut och lyftes till mitt bröst. Då såg jag… en tjej. Lyfte benet och kollade. Ja minsann det var en tjej. Tårarna bara trillade. Sambon fick klippa navelsträngen och man började massera magen och dra ut moderkakan. Det visade sig sen att den inte var komplett. Och jag hade sprukigt. Han vara med min sambo och dotter i 15 min sen fick jag åka till operation och sys. Att sy ihop mig tog 1 timme. Men sen fick min dotter och min sambo komma och det var den underbaraste stunden i världen!!!
Var en tuff förlossning men jag skulle lätt göra det igen jag fick ju min underbara Hedda ju 4225g och 52cm lång!
Mamma älskar dig!!
Kommentarer