Våga vara ärlig...

Ibland kan jag känns mig som stans största bitterfitta.
Varför?!

Jo för här jag bara är en bitterfitta helt enkelt.
Jag tänker inte vara som alla andra som stårt där med fånigt leedne och säger att allt är så jäkla bra på alla sätt och vis för att sen gå in stänga dörren och lipa som en gris. Jag brukar vara ärlig och erkänna att allt inte är toppen. Men det gillas inte har jag fattat så nej nej åh det är det förbjudna.. va erkänna att jag inte är perfekt. Hur vågar jag. ¨


Jag tänker inte vara den som inte vågar erkänna att jag är avis. För det är jag. Jag vill inte vara den som inte kan erkänna att livet kan vara förbaskat sjukt orättvist ibland. För det tycker jag.


Varför får vissa människor allt serverat på silverfat men flyt och lyx. Medans jag känner att jag minsann får kämpa häcken av mig varje dag.
Vissa människor får betee sig hur som göra hur som men har ändå massa runt om sig och är så omtyckta. Medans en annan försöker vara så ärlig jag kan och då verkar många fly.
Varför får och kan folk tycka så mycket utan att känna mig utan att veta vad jag gjort eller vad jag går igenom.


Vissa verkar ha pengar i överflöd. Man har råd med det ena och det andra. Resa hit resa dit fixa hit fixa dit. Nya kläder till dem till barnen osv. var i helsike har de hittat den där brunnen de hämtar pengar i för jag har då ingen sådan brunn.
Men är det så att alla har de pengarna eller är det så att folk skryter medans det bara är en fasad av många små krediter? Hur eller hur det ser ju inte jag utan jag ser ju bara fasaden och då blir jag en avundsjuk bitterfitta.


Jag kan vara otrolig snäll och bjuda till som tusan men när man blir utnyttjad och inte blir bemött då blir jag ledsen och då förvandlas jag till den bitterfitta igen.
Sen jag vet att jag inte är älskad av alla och att alla inte älskar mig. Hellre några få än många ytliga. Men sen gillar jag inte när man inte passar ihop kan man bara inte konstatera det och sen vara artig mot varandra och inte förstöra för varandra.


Varför är folk så benägna att förstöra och sprida rykten. Det tisslas och tasslas och pratar om den och den osv. vist är lite skvaller alltid kul. Jag erkänner mer än väl att vist pratar jag och vist skvallrar jag lite med. Men jag försöker i den mån jag kan inte bry mig. Men om jag gämför det lilla jag skvallrar är väll inget gäntemot vissa andra.
Det är rätt sjukt hur man kan gå från att känns vissa i byn och tro att man är anonym till att vara ett offer för ovänskap och tjatter.


Jag älskar mitt hus men det står på fel gata. Ha ha inte helt lätt att lösa det just nu. Känns inte som läge att flytta heller så det får liksom stå kvar där det står. Jag kämpar istället för att göra mig lite anonym igen men ha ha det kan jag väll fetglömma brukar vara så ett fel steg och det ligger kvar för livet.

För mig är det så viktigt i en relation att man är öppen och ärlig. Men inte elak. När relationen tar slut måste även de som man pratat om ta slut. Man får inte använda det man fått till sig i förtroende för att skada den andra. Misstänker ibland att det inte är så utan man gör allt för att skada en annan och för mig är detta så taskigt. Då blir jag ledsen och en bitterfitta.


Varför måste folk tävla så mycket. Ser det jätte ofta. Köper den ena ny bil måste de andra ha lägger den ena uppfart måste den andra. Osv det är ju helt jäkla sjukt. Samtidigt som folk i det tysta tävlar säger man att man inte är avundsjuk. Det går inte ihop. Kan inte fler våga erkänna att de känner som jag och utge sig själva för att vara lite bitterfittor?!?!


Min dotter ska ut och resa med sin pappa där hela familjen ska åka till mallis. Super mysigt för dottern men jag kan villigt erkänna att jag är avis. Känns inte helt jätte kul att stå där och packa kläder för att dom ska åka. Pappan blir wow pappan hela dagen som tar med henne på detta. Men jag då mamman som sliter allt jag kan .. vad är jag gänte mot pappa som har råd med en mallis resa liksom.


Jag känner just nu inte att jag har råd med det och det finns vissa andra faktorer som gör mig rädd för en resa så. Men vi lägger tid och pengar på ett uterum till huset som står på fel gata… för att göra livet och sommaren mysigt för oss. Vist kanske detta utreum kommer skapa lite avis i kvarteret o att det pratas men ja ja jag gör det inte för att impa utan mer för att vi har insett hur mysigt det är. Sen att man har turen att springa på delar på blocket för småsummor gör saken bättre.


Saker jag varit med om gjort och hänt har skapat den jag är idag. Jag är inte fulländad i’m just good enough hoppas jag. Men när saker som händer runt mig gör att jag måste hämma mig då känner jag mig som en bitterfitta.
Som just nu kan jag inte lägga ut min blogg för alla utan måste skriva lite hemligt. Jag just för att tidigare liv inte ska hinna ifatt mig och för att visa ögon inte bör läsa. Istället för att egentligen kanske bara dessa ögon skulle hålla sig borta. Tyvärr letar dessa ögon så hemlig är jag och jag får vara lite bitterfitta.


Ha ha nu har kanske nu fattat att jag lägger det lite som en sport att lägga in ordet bitterfitta va ha ha.


Det finns 1000 saker till som skulle göra mig till stans stösta bitterfitta helt ärligt men men det får jag väll skriva en annan gång för just nu har jag annat att göra som får ta mig tid istället.


Jag vill bara avsluta med att jag älska livet … är fantastiskt glad för mina barn min familj och allt jag har. Men fy fan vilken bitterfitta jag kan vara…
Tänk jag är avundsjuk, bitter och sur på orättvisa och vissa dagar mår jag skit och står för det.
Vågar du!?!


Kom igen finns det fler bitterfittor som jag!?!?



- Posted using BlogPress from my iPhone