Livet en sämre dag

Just idag känns det inte alls jätte kul att leva med en kronisk sjukdom. Just idag är jag jätte ledsen om mitt liv ska se ut så här. Vaknade kände direkt att nått var fel. Rörde på mig lite och då insåg jag det. Jag var totalt jätte snurrig. Sen var det så vart ända gång jag rörde på mig blev jag snurrig och illamående.

Kravlade ur sängen och det blir inte bättre. Men livet går vidare. Nu sitter jag på jobbet och skriver detta… kände att jag måste samla mig lite. Dricka kaffe och komma igång liksom så sakta.

Blir lite rädd att mitt liv ska vara så här. Blir rädd om mitt liv ska vara en sådan här våg gång.

Jag har kämpat på hela dagen lite smått. Känns helt sjukt. Men jag måste inse att min liv kan se ut så här. Göra det till en vardag och sen inse varför det är så.
Bara inse att jag kommer känna mig som jag suttit i en karusell hela natten och att göra vissa saker som att knyta skorna sådana här dagar är inte det bästa. Ha ha får gå barfota eller nått. Det jobbigaste är illamåendet men samtidigt kunde varit värre kunde legat på toa och spytt med.

Det jobbigaste är att jag ser normal ut jag måste agera normalt jobbet livet går vidare. Men i min är det inte som innan nått är fel. Ingen ser det på mig. Hade kanske varit lättare med nått som syns.

Att jag blir så här idag nu är för mig inte konstigt i och för sig. Har varit en hel del små moment i livet som stressar lite extra men men nu går jag hem på 8 dagars ledighet. Blir till att vila massa.

Hoppas jag snart fåt tid för behandling som kan lätta detta.

- Posted using BlogPress from my iPhone