Blogg-modig!!
Måste berätta om en modig tjej. En tjej som vågade göra nått som många vill men få vågar. Det var att skriva ut sina tankar om sin ”svärfamilj” i sin blogg. Modigt och starkt!
Så klart fick hon påhopp av vissa där. Men men det får man nog räkna med. Alla har vi nog tankar om vår familj och svärfamiljen dom har nog många tankar om oss med. Man kan inte älska alla man kan inte vara älskad av alla så är det. Man kommer alltid gå eller vara i konfligt på vissa plan och överens på andra.
Minns när jag skrev en sak om min då varande svärfamilj… huga det gick inte hem men men det blev stelt jag fick en pik och sen gick det över. Var nog extra känsligt då för att det var mitt i skillsmässan och så. Men men det gick över.
Det trista är att man inte ska kunna skriva vad man tycker. Att man inte ska få känna saker och sen kunna ventliera det. Det finns en del gånger jag tänkt både en eller två ggn om det jag skriver. Vissa saker har jag nog varit för frispråkig med andra har jag backat. Mycket har jag inte skrivit alls. Ska det behöva vara så??
Jag har gjort ett ställningstagande att inte hänga ut barnens pappa tex även herre gud kom igen… vi drar långt ifrån gämt!!! Det har varit många bråk, problem med umgänge underhåll mm. Men inget jag känner jag måste hänga ut här och göra han till åtlöje .. för jag vet att jag minsann inte heller är gudsbästa barn och har säkert gjrot fel ja med. Fördelen är att vi också har dragit öppna kort hans fru och jag har suttit och skrattat i köket om allt som hänt och vi gått igenom. Den dagen barnen vill veta saker har man mognat så pass att jag kan berätta för dem på ett bra sätt. Men att läsa i mammas blogg när jag skrivit när jag var sur arg och mitt i det är nog ingen hitt.
Ja jag skrev om denna kompis som sårade mig under en seg och lång tid. Ja det gjorde jag. Ett val jag gjorde men jag trodde inte att hon skulle läsa det jag skrev. Då jag inte trodde hon läste min blogg. Det gjorde hon väll inte heller egentligen men hon kom över den efter att vi avslutat vänskapen. Då fick jag en knäpp på näsan att man inte fick skriva vad man ville. Jag valde då att flytta bloggen och lägga ner den. Efter det har inte bloggandet varit så aktivt som innan. Var nog för jag blev så ledsen att man faktiskt inte fick använda bloggen till det jag ville. Dvs ventilera känslor tankar.
Därmed är det komiskt att läsa att samma tjej nu skriver skriv det du vill, e det för jobbigt ska de inte läsa, svider att läsa sanningen ha ha… beror väll på vem sanningen handlar om.
Hon vill läsa min blogg … kanske inte så bra då när jag skriver vad jag känner fniss. Va skönt att jag i alla fall känner att även om jag skulle har jag INGA behov och har inte ens kollat henne.
Därför vill jag i alla fall skicka tjejen med svärfamiljen en kram och styrka våga blogga!! Ha ha vi småbarnsfamiljer och vi ”gamla” unga tanter är mer intresanta än vi annar!!
Jag tycker det är mysigt att du bloggar då du var så mot det. Fått mig att bli mer blogg sugen efter allt och våga skriva det du vill. Uppmuntra mig att skriva det jag vill
Löva det!!
Så klart fick hon påhopp av vissa där. Men men det får man nog räkna med. Alla har vi nog tankar om vår familj och svärfamiljen dom har nog många tankar om oss med. Man kan inte älska alla man kan inte vara älskad av alla så är det. Man kommer alltid gå eller vara i konfligt på vissa plan och överens på andra.
Minns när jag skrev en sak om min då varande svärfamilj… huga det gick inte hem men men det blev stelt jag fick en pik och sen gick det över. Var nog extra känsligt då för att det var mitt i skillsmässan och så. Men men det gick över.
Det trista är att man inte ska kunna skriva vad man tycker. Att man inte ska få känna saker och sen kunna ventliera det. Det finns en del gånger jag tänkt både en eller två ggn om det jag skriver. Vissa saker har jag nog varit för frispråkig med andra har jag backat. Mycket har jag inte skrivit alls. Ska det behöva vara så??
Jag har gjort ett ställningstagande att inte hänga ut barnens pappa tex även herre gud kom igen… vi drar långt ifrån gämt!!! Det har varit många bråk, problem med umgänge underhåll mm. Men inget jag känner jag måste hänga ut här och göra han till åtlöje .. för jag vet att jag minsann inte heller är gudsbästa barn och har säkert gjrot fel ja med. Fördelen är att vi också har dragit öppna kort hans fru och jag har suttit och skrattat i köket om allt som hänt och vi gått igenom. Den dagen barnen vill veta saker har man mognat så pass att jag kan berätta för dem på ett bra sätt. Men att läsa i mammas blogg när jag skrivit när jag var sur arg och mitt i det är nog ingen hitt.
Ja jag skrev om denna kompis som sårade mig under en seg och lång tid. Ja det gjorde jag. Ett val jag gjorde men jag trodde inte att hon skulle läsa det jag skrev. Då jag inte trodde hon läste min blogg. Det gjorde hon väll inte heller egentligen men hon kom över den efter att vi avslutat vänskapen. Då fick jag en knäpp på näsan att man inte fick skriva vad man ville. Jag valde då att flytta bloggen och lägga ner den. Efter det har inte bloggandet varit så aktivt som innan. Var nog för jag blev så ledsen att man faktiskt inte fick använda bloggen till det jag ville. Dvs ventilera känslor tankar.
Därmed är det komiskt att läsa att samma tjej nu skriver skriv det du vill, e det för jobbigt ska de inte läsa, svider att läsa sanningen ha ha… beror väll på vem sanningen handlar om.
Hon vill läsa min blogg … kanske inte så bra då när jag skriver vad jag känner fniss. Va skönt att jag i alla fall känner att även om jag skulle har jag INGA behov och har inte ens kollat henne.
Därför vill jag i alla fall skicka tjejen med svärfamiljen en kram och styrka våga blogga!! Ha ha vi småbarnsfamiljer och vi ”gamla” unga tanter är mer intresanta än vi annar!!
Jag tycker det är mysigt att du bloggar då du var så mot det. Fått mig att bli mer blogg sugen efter allt och våga skriva det du vill. Uppmuntra mig att skriva det jag vill
Löva det!!
Kommentarer