Onsdagen skulle vi iväg och undersökan höften. Denna undersökning var jag inte rädd för tänkte jag det kan väll inte vara hela världen. Hade boat lunch med H på sjukhuset och for glad i hågen till ortopeden. De klämde kände. njä jag har svårt känna sa läkaren. Sen tog en annan vid och sa jo men här. DÅ kände han igen jo men visst lös och glapp. Så på med en von rosen skena. Jag stog i chock. Förmaningar: Hon får inte ta av den. går inte bada blöjan utanpå skenan återbesök om 3-4 veckor Tog mig chockad ut till väntrummet och skulle amma. Men herre gud hur ammar man en bebis i en stel grodställning. Vad händer nu hur ska detta gå och fotona som vi skulle ta och hur bär jag henne osv tankarna for i 110km i timmen och till slut satte fontänen igång. ( bara skriva minnas får ögonen att vattnas igen) Jag går ner möter upp H för lunch har svårt hålla igen tårarna. Men en kram och höra henne säga men lilla gulle sådan hade jag när jag var liten kändes de hela mycket bättre. Vi g
Kommentarer